Jag som äger Lex heter Jenny Åkerlundh och är född på det ljuvliga 70-talet. Uppväxt i en liten kommun som heter Salem, 3 mil söder om Stockholm. Bor fortfarande söder om Stockholm men nu lite längre ut. Jag, min gubbe Hägga, Emma och Nova bor i ett litet hus som vi renoverar vart efter ekonomin tillåter.
Den 20 oktober 2006 blev jag mamma till en tjej som heter Emma. Hon har tagit mycket av min tid så tyvärr blev det inte så mycket tävla under 2006-2007.
2 September kom nästa lilla tös som kommer heta Nova, så nu har man ännu mindre tid till annat, men man gör så gott man kan.
Lex är min andra hund. Min första hund var en blandis mellan Schäfer, Labrador, Golden, Collie och Leonberger... Zamba som hon hette kunde jag bara tävla lydnad med och med massor av hjälp från Heidi Koivisto så lyckades vi ta ett LP 1 diplom. Det blev 3 tävligar med två 1:a paceringar och en 2:a placering. Dessvärre blev hon bara 5 år gammal pga att hon hade en 1:a på ena höften. Så när hon inte klarade av följa med på våra skogspromenader så valde jag låta henne somna in.
Det var då Zamba blev dålig som Lex kom in i mitt liv.
Den 4 april 2001 föddes 6 valpar uppe i Piteå. Han var lite lurvigare och lite blekare i färgerna än sina syskon. Men det var honom jag ville ha.
Idag jobbar Lex som väktarhund på Securitas i Stockholm och det har han gjort från strax
före 2 års ålder. Om allt vill sig väl ska han förhoppningsvis jobba tills han fyller 9 eller 10 år. Han gjorde en riktigt bra L-Test, där polisen erbjöd mig 30 000:- för honom men jag tackade nej... och Korad är han. Och lyckades riktigt bra på korningen med +3 på allt utom på nerverna där han fick +2. Lydnad tävlade vi i ända tills reglerna gjordes om men vi har tagit oss upp till elitklass, med LP I, II och III. I spår så har vi lyckats bli godkända i elit med några fjuttiga poäng från certpoäng. och i skyddet är vi uppflyttade till elit. Just nu har vi ingen att träna skydd med så vi ligger lågt med skyddet.
Har även haft turen att Lex har använts i avel. Som det ser ut i dagsläget så har han lämnat bra både mentalt och fysiskt. Gubben min har en avkomma efter Lex: Karga landet´s Cke. Något omogen men med lite träning och tålamod så kommer den gossen nog bli en riktigt bra hund.
Det man kan säga om Lex är att han är en självsäker individ som jag känner mig fruktansvärt trygg med. Han är en suverän tjänstehund med en härlig attityd. Som tävlingshund går han mig lite ur hand och kan köra sitt egna lilla race men han slutar aldrig att jobba. Hemma är han en kelgris som helst vill ha all uppmärksamhet.
En riktig bra Schäfer... Tycker jag i alla fall.
